Norrländska Korrespondenten – 5 december 1857, sida 2

afsigter vå min Hand, utwärkade jag mig mina förmyndares tislätelse att få åtfölja en af de böga familjer, till bwilka jag stod i slängtskap, vå en lång och widsträckt utrifes resa. Jag wille nödwändigt hafwa Philivra med, men zrefwe N-s gingo icke in derpå under andra wilföor, än att hon blott skule detrakras fom en underordnad sälskapsdam. Dette ta forbalande smärt de mi:, men hon war sjelf få loctg i glädjen an få äte följa mis och horpet att få skädg freme mande sandero yerrligbeter, utt bon nås Nan sö sonade mig med ceras fördom fulla boåmod — oc wi rele. Jug skall id: upprhalla er med beftrifningar on sjelfwa resan eller om de stallen, mi sägo och beundrade; ide tala om de äfwentyr, fom motte of oc om alla de, otta löjiiga qui pro quo, som biefwo en följd af mur vå Pytuppsd utomordentliga lifhet, tils wi: to en liten Uclicask gransnad blefwo ungoålna af bennce auwarsamma idamdente. Gref. wens kunde olockuarwid ide q varstanna mer än enda dagg ju wne och fit icke: syelf vu mia wan bes:vor mn ut lomna hycane, OM jag mamc ÅAuca gå in Der.