Norrländska Korrespondenten – 5 december 1857, sida 2

särskildt anordnande för Philippa, få hene min naturliga syster; förwaltningen af den stora förmögenheten, fom Dderigenom tillföl mig ensam, lemnades nu i formyndares bänder. Desse wille, att Pyilippa, fom ide ägde det ringasse skulle söka sig en plats i främmande hus, enär jag ännu war för ung att håla min eget, men jag fatte mig bestämd emot wår skiljsmässa. Den ungaå flickan såg. att detta msshagade min slågt, kastade fig grätande i mina armar od deswor mig att antaga henne till fimmirjunge fru. DåÅ förtjenar jag Ju andå mitt bör, saede hon, men floper utt fujsd wid dig War såäker anjvg ej fall fiana det minita päfostande, twarto en wartlig salhet, i av få lyda od) tjena dig Jag trodte henne mot mut bröst oh (vor heligt, att hon aldrig skulle bli an: nat än mm syster; man maste läta oss wara tidsammans fom förut. Under loppet af ett par år wille man tre eller fyra gånger gifta mig; men, jom jag ej kände ringujte bojeife för når gon af dem man foöreslo., wågrade jag stt samtyde och, for att undwita flera anbud aj personer, som jig fruttade pypsa