Norrländska Korrespondenten – 2 december 1857, sida 3

luftig, hwit längihawl flöt fom ett lätt moln. Pi bordet framfor denna snart sagt andeliga uppenbarelse, fom skulle tunnat tagas för en bild af swårmodet, lågo en bof, en stickning och en halmhatt. Wid min ankomst fåg den okända uny ifrån läsningen oc beswarade min helde ning på ett främmande, mer ar:it fått. Jng få de mig ytterst förlägen och söfte framstumma en ursit t för mitt djerf wa inträde. Er artiahet år öf werflödig, min here re, fade hun med en mild och wmwilljus dande rön: ot år förmodligen där för att bese inrätningen, och eger frihet utt gå, hwar ni behagar. Jag wisste ei, bur jag slulle swara och, fäslande mina ögon på dofen, tog jag mig anledning att ytra nagra ene faldiga ord om stälets lämpligyet til läskabinett. Jag wåäljer det också företrädeswis, återtog min sällsamma bekantskap, äf: wen derför, att mina olydsfamrater sällan esst denna del af trädgarden. Deras åsyn plågar mig. Hon drog wid dessa ord en djup suck och hopslog boken, sedan