Norrländska Korrespondenten – 2 december 1857, sida 2

trädzärden, der bon sysfetlsät:ter si3 med ldåsning eder arbete. Åyäasske roar det er att uppsoka henne der, medan jag går in tul nagra sängliagande siufa. Jag skall komma efter, få fort jag kan. Hens yttrande hade uopwäckt min nye fifendet. och jag sky)ndade ned är trägåre Den, fom war widsträckt oh rått wacker, men board höga murar, bwilka här och der framskymtade mellan löfweiket, blott alltför bedröfligt ermrade om fängetfet. Finar woro vå flera fåten sysselsatta ined arbete, oo sontes sköta det med en ifwer och nogarinnbet, fon man ofta, t) barr, safnar bos de så fall de: floke. Råsre bemate vofl.jt ob Hela, andea und vefo att fe upp, och sot att icke töra Dem, git jag i tymdet fördi. Länge wandrade jig fråm oh åter i de många onka gångarne, uton att flår na, y vad jag sokte. Sturtigen tyckte jag mig Höra, helt nåra, ett sakta prasfel, ungefar såetnande bladdrandet i en fok, och hwarseblef nu forst, tate bredwid mig, ingången til en löfsat eller snarore grono, natan dold under några silfwer granar, fom sänkte de yfwiga grenarne