Norrländska Korrespondenten – 28 november 1857, sida 3

i:i q och trofast handen, att i kärlek möta lifwets både nöd oc luft; sträfwa de hwar och en på sitt bål, att bereda den ene den andras — ide i första rummet fin egen — sållhet; draga de bwar och en på fitt Hål, efter fina krafter, med idogyet och ortanka til bo nya strän för utfomit od) trefnad; fammanfmålta derag känsler och begår i samma böner, i fams ma önskaingar för medmenniskore wälfärd, i jamma fridfullhet, samma förmaga af försafelse, famma fårlefsfulla omwärdnad om familjen, då utgör i senning Detta bem en förgård till himmelen, en plantskola, utur hwilken färlefeng och sällbetens örter stjuta brodd, blomma och bära frukt. Men uppfyllas ide dessa wilkor: erbjuder det nya hemmet en tafla, bwaraf tywärr dlott alltför många möta oss i det dagliga lifwet, för att jag här skule behöfwa atergifwa den — då blir det föt menniskan en källa icke till frid utan till ofrid, ide till lyda, utan til olycka, icke till förädling, utan till förs sämring, ide till wälfignelfe, utan till förbannelse. Wi hafwa, mina wänner de flesta af of, att wålja hwilketdera mi föredraga.