Norrländska Korrespondenten – 28 november 1857, sida 2

Huru annorlunda i ett godt hem, der barnet, liggande wid fin moders bröst, med fin första blick möter en moders färleksfulla öga, der der omhuldad af bennes förständiga ömhet, der der waggas afhenne till ro, der bet uppå fraftiga, ömma fa: dersarmar känner fig hwila få tryggt och säkerr! Här gäller dock något ännu högre än den kroppsliga utwecklingen. Barnets sjal är ännu en spegel, som upptager och återgifwer intrycken af de omgifwan. de föremålen. Ler du mot darnet i waggan, ler det tilldaka, moter du det med en wredgad blick, börjar det gräta. Sa tidigt, tidigare ån wi kunna ana att det är mågtigt af en uppfattning, wisar sig barnet emottagligt för intryck. Och dens na emottaglighet fortfar under flera är. Lätt inses då betydelsen för dessa är af ett bem, der blo:t ljusa bilder möta bars nets öga, der def kanske naturliga wrängs sinthet adtmer miuldras af faders och mos dera milda, jenna wäsen, der alla fång lor tidigt smalta tillsammans utt god: betens ullmänna stamning od der böjel fen saledes genan ifran begynnetfen bli: wu riktad till farlet mor alt omgtfwane be. Hår är jordmänen vererd för de