Norrländska Korrespondenten – 25 november 1857, sida 3

Jg.iii fosiska velsa oc stork. Wisserligen be ror denna sudnare i berydlig mån på plantans medjodda, inneburna kraf, men äfwen det swagaste barn, fan, sasom ere farenheten ofta wisar, genom en god skörsel winna styrka, under det genom wanwärdnad äfwen det starkast födda barn förtwinar och behaftas med sjukdomar för lifwet. Det är en känd saf, att dödligheten hos minniffan likasom hos djuren år fort i de alldra första åren, men det år oc kändt. att denna dödlighet i en ofantligt öfmermägande grad äger rum inom de folkklasser, bwile fog fattigdom, äfwen ber ben goda mile jan finnes, för dem förfwårar möjligheten att lemna barnen rätt wård. Det finnes fobrifsstäder i England och andra länder, der de apfodda barnen sakna hemmets ommårdnad, der mödrarne måfte, då de om morgnarne gå till fina arbe. ten, för att ide äterkomma förrän om aftonen, öfwerlemaa barnen ät en konstlad slummer, åftadfommen genom spirimosa. Idee blott, att dödligheten hos barnen a dessa orter år ofantlig, de fom öfwerlefwa dilda ett både ri anligt och kroppeligt affeeude försloadt, att ide saga förderfwadt slägie. (Forts.)