Napoleon IL a (ur den i Hifingforf Tidningar in: rda artikelföl)den vSjver om Ofterfjön) U (Fotts. fr. N:o 29.) i h Och lifwäl fatt mid hang sida en af 0 rankrifes och wetlitens huldafte qwinnor, i i tålaude fom en morgon wid nastens sida, p er satt hon den fönafte bland de stöna, feji i arinnan Gugenie. Willigt lemnande fin Iy jemäål och herre alla företräden, fom ti: I! omma hans rang, har hon tannat hor st tom äfwen det att wara den, fom wid ji )eras förening gjorde det bättre partiet. a Mer ån stönheten år behaget; mer ån des iq haget år gorheten; mer an kejjarefrouan öfwer Eugentes uf Monttjo Ujusbeunam lockat åt gratiernas och mildhetens adel, som få omisskånneligt förljufwar den ädla herrskaunans hela wåsente. Wid hen: nee fötter glömmer fatet fin dolt och af unden fin tetutagg och smadeljen fin gijtiga gadd; född att äga den enda lyca, som Napolcon Ill satnar, lyckan att alstas för fin egen skull, år kejjarinnan Cugenie ar hög och lag prifadr fom Åanknites goda genius, och alla de ombömem fråmlingen hör om henne uton det Of ciela sunctters område funna saram :nfat tas i deesa twa ord: hon år god och fon! Nagra timmar eter ttumsstaget Pace tade jag I. 1 på natten Rvohgatan dö förbigåenie sagdt puåfersg numera utan ungalte fara Paris gator bwilfen ild på nutten fom helst, ty en polis, som ice ullbimgat fin tid på krogarna, hadler ul la den stora stadens frålmar I orttafflig rtespeft). Wid hwart tioade steg motte jag då redan en stadssergeant. Jag frågade en förbigående hwad detta mande betyda. Kejfaress, sade han, passerar hatigenom ullbata ull Tuillerierna Hodan 42. Rat ten mar mild och stonpromenaden une i der de starkt ekläårerade arfaderna war anacnåm och en stor mångd grupper ännu Uörötelse. Jag beslöt att wanta. Jau narmare tiden nalkades att kejsa ren skule komma, destomet tåtnade por lijens leder, och slutligen stodo fergeanTerna knappt fer steg från hwerandra på bara sidor om den osantliga gatan langs hela dess strackuing. Numera war det fotgångarne förbjudet att gå på slelfwa gatan; man måne gå eller stå på trottonetue, of hwilka ocja hwardera år få bred som en wanlig gata i Hetlsingfors. Hefligt och utan afseende monutrades HO: ga de äskadare, fom natnat frammör Tu iberiernas potrt, om icke uslaswemtyts NÅ gon ibland dem bar en tvo verpisstol In: hucen i bröhfickan. Twå minuter fore slaget 3 2 fom en — — —