Norrländska Korrespondenten – 25 november 1857, sida 2

vet? Tror ni inte jag redan fått nog af dumma pojkar, nykterbetsherrskaper och föttbullar med bruna bönor? Men inte refer jag hårifrån på bondfärra, Kerr baron ! Syerte Jag wet inte hwad fom hindrar mig från att kasta er utför trapporna! röt baronen utom sig. Wet ni inte? men det wet jag, war rade Kulle Utter, nu först resande fig från border; det blir allt jag fom fom mer att sätta p för den fafen. Emellers tid antar jag utmaningen med stör sta nöje. Kalla upv era drängar, ju flera dess bättre. Jag har änau inte försöft mig på östgöthar och wet följaktligen inte hur mycket stryf de tåla, men jag förs modar att de tåla rått mycket. RNE jag behöfde werkligen denaa lilla muntration efter en få ttåfig mide 1g. Kalle Uiter gnangade derwid hindere na od hans ogoa drunno af den inner ligaste förnöjelse. Hans tesliga gealt fördubdlades i den forstrackta familjens ögon. Damerna behöfwer allsinte oroa sig,