Norrländska Korrespondenten – 21 november 1857, sida 3

— Rr— Ömwad nu! hwad är det! hwarifrän komwer det bhär! ropade warden och wärdinnon, wårj nde fig med händerna mot kulregnet. Jo, det kommer från den der, från informatorn, upploste betjenten, som ide förlorat sin fiende ur sigte. Kors sådan skälm att narradg! yttra. de Kalle Utter, riktande fina ogon på betjenten; har jag inte med egna ögon sett bur du hela tiden pulat på mig oc ditt herrstap, och just den hår flora brösfulan, fom jag nu har i hand, kastade du nyg rå min tallrit, men här bar du den också åter med procent, tillade ban, i det han faftade den mid: i gavet på betjenten, fom med stirrande Ögon oh uppspårrod mun lyssnade tid den fråda. ste af beskyllningar. Men ywad will det hår fåga! rovas de baronen, resande fig til hälsten från bordet, blef i ansigtet fom ett lärft. Foör all del, lugna dig, min wän, tills wi gått från borderl pwiskade fri herrinnan fin man i örat, dragande Ho. nom ned på stolen igen. (dorts.)