— Äf södra stambanan år, berättar Snällposten, banan emellan Lund oh. Ortofta nu så färdig, att densamma fommer att öppnad den 1 December, — Från Wisby srifwes till — det d. 12 dennes: Natten till d. 6 d:s strandade å Faludden det stora engelska jernangskeppet Cagle, kapten Ford, på resa från Kronstadt til hemorten Hull, med last af lin, linfrö, mjöl, ull m. m., deribland 6 faggar myntadt guld till ett wärde af en halj million rdr bfo. Lasten håller på att bergas. Fartyget tros bli wrak. ———— — Angskeppet Central:NAmerifas förolyckande. (Forts. fr. föreg. N:o.) En annan passagerare berättar jöljande psvkologist märkwardiga företeelse: Jag hade warit ungefär föra timmar i matte net och war skild ifrån de andra: då blef det stilla och tyn i wågorna och min mor frågade mig: Johnuy, har du åtit upp systers windrufwor? Detta war någonting fom jag ej hade tankt på sedan 20 är. Händeljen war den, att jag hade haft en syster som för trettio ar sedan dog af lungsot. Under det hon låg på sjutsängen sick hon tidigt mogna diufwor fig tillskickade ur en grannes drifhus. Dessa drufwor ställdes i ett rum der jag war. Elfwa ar gammal som jag då war, borde jag wål ide waru sa oförsstandig, men jag åt upp alla drufworna. Man hade bordt flå nig lefwande för deta strec. Når jag hade gått och lagt mig fom min mor od) frågade mig: Johnny, har du änt upp systers windtufwor? Hon hade sekt efter dem för att hafwa dem att under natten läska min systers febertörst. Jag erfånde untt fel, och mm mor gick med tårar i ononen, men utan att ge mig strytr. I läng tid plagares jag of samwetsqwal, men nu hade jag, fom sagdt år, inte på tjugu är tänft der: på, forran då jag dref omfring Imuttnet, stel af föld, och plotsligt hörde min mors röjt få tydligt fom jag någonsin fört den saga: Johnny, har du ant upp systers drufwor? Jag blef inte just förskräckt derwid, men jag ansag Det wura ett för rebud ull döden. Befålhafwaren å Barkskeppet Ellen, fapten Johnson berättar följande egna til: dragelse: Stormen hade satt mig uv min kurs och jag hade just fatt ny kurs för att åter komma in i den råtta, då en li ten fågel flög en eller par gånger twårs öfver skeppet och sedan rakt i ansigtet vå mig. Första gången brydde jag mig ide om det, men när fogeln fom igen och gjor: de på samma fått wäckte detta min jyns ——— )Wh— EEE