ren, sonbarligen något generad, liksom det öfriga sällskapet, räckte med en för: näm wårdslöshet blott fram ett finger. Ralle Utter, fom kanske trodde det war en utmaning på fingerkrok, mötte baros nens finger med ett af fina, krökte, fnep om och knäppte till. mRj! skrek baronen, drog åt fig fingret, swängde det i luften, än swärjande oc än bläsande på detsamma. mUrfåfta! bad Kalle Utter, och fom han säg familjen rangera fig wid f.ffe bordet, tog äfwen han Helt ogeneradt fin plats derwid. Saknande bränwinsflastan och tittande förgäfwes efter sillen, tog ban fia ersättning i en tallrik med salt oxtunga, den han ensam plundrade, och tömde twå siora koppar kaffe. Herrffaver super inte, fer jag, börs jade han konversationen, ocd) onödigt är det odfi på förmiddagarna. Baron Har en ypperlig jagtmark, efter hwad jag hört, od) om det inte finns goda jagt. hundar wid gården, få wäntar jag efter mig från Siockholm ett par stöfware wål dresserade på Hare, fast de ibland he den owanan ar: bita får. J går aff 2ydte jag mig fe ett grund midt i sjön