Norrländska Korrespondenten – 18 november 1857, sida 2

sig och somnade, tungt efter den långa resan och kanske äfwen af de sexor han intagit på de tre sista gäftgifmaregårdar na. Waknande fl. 8 på morgonen, hans wanliga tid för uppstigandet, sökte ban en wattkaraff, men, ide finnande en sädan, fyrang han upp ur fången, flog upp fönstret åt gården och ropade med fin wanliga stentorsstämma på matten! fristt watten ! Nu wille olyckan, att den femtonåriga fröken och hennes 5 år äldre guvernant eller sällstapsdam tagit plats på gungbrädet framför gårdens wackra gräsplan, njutande af morgonens skönhet oh smetande en liten yvperligt tecknad tif fom låg wid deras fötter. De unga damerna, sprittande til wid det ffrållande ropet på watten, riktade begge fina ögon mot flygelbyggnaden, och man fan lätt döma om deras för stråckelse när de upptäckte en karl nästan helt och hållet oklädd, groflemmad o med armar a la Esau firåda fig mer ån till Hälften ut genom det öppnade fönfiret. J förfta ögonblidet blefwo de liksom förstenade af denna syn. Git med frestit watten! forifor figu