beundrare af den akademiska bildningen stack begge händerna i i fina fickor öd) måtte med ögonen den nyfomne från topp till tå. Det är informatorns rum, fade han temmeligen spotskt och pekade på en af flygelbyggnaderna, men hwad kappsäcken beträffar, få ... få fer herrn ut för att funna bära in den fjelf. Mywad år det du fåger, din flyngel! ropade Kalle Utter, närmande fig be: tjenten. Slyngel! upprepade denne; duffåln är odrucken och slyngel fan ni wara fjelf. Men knappast hade betjenten uttalat det sista ordet förrän en örfil kastade bor nom forst från trappan till skjutshästen och sedan en annan dito från hafen till kärran, oc innan han hunnit sansa fig efter Detta obehagliga, ehuru snabba fom. munikationsmedel, kände han på fin rygg en tung kappsäck, en hatt-aff, en jagtbdssa i fodral, ett dussin gäåddrag sammanknutna, hwarefter han, i rågadt mått päpackad, nöogades linka förut till flyr gelbyggnaden, immerfort pådrifwen af en förföljande fot, hwars diweusioner ban icke såg, men hwars siprka han kände. (Forts.)