annan dertill hugad, än Kalle Utter, som förmodligen ansåg det beqwämare att underwisa andra än fig sjelf. Deriill fom att han hört den friherrliga egens domen berömmas för dess goda fiske oh ypperliga jagtmark, egenskaver fom han fullkomligt förstod att uppskatta. Nog af, han ätog sig vikareatet och anlände sent en sommarafton till det friherrliga godset, beläget i en wacker trakt af Öster göihland. Skraltande fram på bondkärran ända till den höga trappan, som ledde upp till en sloteslik byggnad, steg han ur och wände sig till en betjent i livre, hwilken i detsamma fom utför trappan. Jag är den nye informatorn, börs jade Kalle Utter, od) anmäl mig genalt hos herrskapet! RNådig yerrskapet är borta på supe i grannstapet, upplyste betjenten. FJafå, nå wisa mig mitt rum oh bär genast in min kappsäck, befallte den nye informatorn. Betjenten, en lång karl med yfwiga polisonger och mustacher och något owan mid detta fått att tilltala adeliga dome ftiker samt för öfrigt ingen fynnerlig