ban 1854 harwa krig, men når åran war wunnen och Pelissier tillräckligt utmärkt sig för att med sin glans bestråla men icke fördunkla fin herrskare, wille kejsar Na poleon fred 1856. Med detta krig åter inträdde Frankrike efter 30 års wanmakt, ånyo i främsta ledet af stormakterna; en ofantlig winning på hwilken freden åter fan lefwa en tid framåt. Men fred eler krig, allianser eller söndringar, wara icke en minut längre ån kejsar Napoleons in: tressen det fordra. Dessa intressen, hwils få — det må billigt medgifwas — oftare än Bourbonernas äro Frankrikes egna, ha erhållit en ny styrka genom thronarfwingens födelse d. 16 Mars 1856. Inom få år, sedan slutet af 1848, har lyckan genom ett flöseri af häåfwor godt. gjort fin förra oblidhet mot denne I måns ga hänseenden utmarkte man och gifwit honom efter hwarandra makten, segern, rifedomen, familjesällheten — alt hwad lyckan fan gifva, ty att ännu deruwtöpver gifwa kärleken och friden, det stär ej i hennes maft. Jag säg kejsar Navoleon den 14 Juni 1856, den lyckligaste dag i hang lefnad, efter ett losande krig, med Europas wågskal i fina händer, följande under millieners jubel fin forsifodde tl dopet. Om du fett hang porträtt, fon du ganska wal föreställa dig hang perfons lighet, ty nastan alla hans porträtter åro träffade, om också fanske något jörskonade, ty han fåg mera tard utaf inre strider, är pensel ow ritstift framstäålla honom: en man af medellängd, mager utan per sonlig wärdighet, utom når han fitter till hast; rik guloftitad uniform, iangt mörk brunt här, djuvliggande mörka ögon, hår, på sjelswa hang lyckas glangpuntt, blic: fante omkring fig med en få glanelös, få dyster blick, i hwufen han förgäfwes sökte inlagga lyckans smålöje och milt hetens majestät, att man suarare trodde fig fe en warbild, uppstalld, lifasom Carl XII och Fredrik II wid schadbordet, för efterwvert dens undrande blickar. Denna lefwande sioty gaf mtiycet af något outgrundeligt; bland alla dessa milliorer war han enfam, HE klippan i oceanen, oförstådd fom odet, dunkel fom framtiden, ömsom ett mål för beundran och hat, tör tillit och fruktan; blott karleten föll ide på denne lysande dedliges lott. Siålet bländar, marmorn förtjufar, men hwaraf kommer det att deras iyla förskräcker?