weln, och andra ännu dröjande å! det farliga stället för att uppfiska en planfa, en tunna, en dörr eller någonting dy lift, alla betänkta på att uppehålla fig ins nom rophåll från hwarandra och att ej blifwa ensamma i wattenöknen, men tillifa ängsliga att någon annan skulle 11 dödsängsten haka fig fast wid dem och sålunda draga dem med sig i förderfwet. Efter hand drefwo de simmande åtskiljs, blefwo allt färre. Då och då skingrades molnen, så att ett matt ljus föll öfwer hafwet, hwari sjön ännu gick förfärligt, fastän stormen hade saktat slg. — Under de första timmarne war wattnets fyla icke obehaglig, men efter midnatt, når en frisk morgonkultje åter började blåsa, be gynte mina lemmar att stelna. Slutligen warsnade jag på toppen af en wag signal lanternorna på ett fartyg. Alorig I min lefnad har jag warit få tacksam; al drig forr bade jag rått wetat fwad ad samhet är. Jay wet inte om jag grat, men Det mins jag att jag wardt förwanad öfwer att höra mig fielf stratta. Jag fan inte säga hwarfor jag sktattade. ESprå tet, att Herrans wagar äro underbara gick oupphorligt igenom hufvudet på mig eller snarare m genom det ena orat och ut genom det andra, alldeles fom jag skulle ha warit en orgelpipa; så litet hade min wilja dermed ati skaffn. När ljusen fommo närmare skreko ett dussin roster omfring mig: skepp choj! skepp ohoj! och jag skrek med och trodde att det nu wore slut på faran. Men ljusen ströko forbi och skeppet borjade minstas. Nu uppgaf jag allt hopp och jag wet ick: riftigt hwad fom derpå följde. Jag mins bara an jag låg skeppet äter oluwa storre, att jag repade an der och blef upptagen och jwimnade af trötthet nar man hissade upp mig på EUens väd. (Forts.) Napoleon II. (ur den i Helsingforss Tidningar in: förda artilelsöl den veEmwer om Öfterfjön) Napoleon III, fom sjelf aldrig anfört en arme, har kallat sitt kejsarewålde ett fre dens wälde (emprie de la paix). De twifwel man hyst om uppriktigheten af detta ord, har han redan genom tre fredskongresser, hållna under hang ögon och omedelbara ledning, wederlagt. Han kånner det sranska solkets lynne i grund och förstår ganska wäl, att det just war fre ben a tout prix, fom undergräfde juli monarkiens bestånd; ty utan friggåra ffulle ide ens Salomo eller ett helgon fun: na regera fransmännen. Derföre wille rr rr na