Norrländska Korrespondenten – 11 november 1857, sida 3

redskap till detta sanma mål, fom de os aflätligt eftersträswa. Hwem igenkänner ej häruti framför andra den förste Napos leon? Sådane mån funna någongång wara store, hwilket beror På både mål och medel; men fruktanswårde äro de alltid. Äfwen Napoleon III.s bittrafte fiender ffola ide numera förneka, att på Franfris fes thron sitter i denna stund en stark tas rakter, hwilket är ett omätligt företräde uti en tidpunkt, som på sådana har en stor brist och hwars utmärkande drag, res presenteradt af julidynastien, är ett tvvekande, wacklande, jemkande mellan ärfda eller nygjorda principer, opåräknade händelser och ständigt uppdykande nya anspråk. J denna karafterens oböjliga faftbet eftergifwer ide Napoleon IlI fin fars broder, tanhända öfwerträffar honom; tv Napoleon Ill år i ännu wida högre grad en sluten karatter, fom ännu ingen did lig, ide ens hans allvaförtrognafie, Mors ny och Persigny, fult genomffåvar och fom, når han blottar ett mål, gör det ens daft för att bakom detsamma dölja ett annat; dertill annu en laralter, fom fan, hwad Napoleon I ide kunde, wika et Öde gondlick för motande hinder, men blott för att nåsta ogondlick atertaga ven förra orubbliga riftningen; frågande alla om råd i små frågor, fom tilfredeftålla mens niskors egenfärlef, men i de stora lifsfrår gorna tagande råd af ingen; en karakter slutligen, hwars energi, likasom farbros drene, understödjeo of ett skarpt och Aer nomträngande omdöme, men fom wida mindre ån han ferledes på afwägar af den personliga ärelystnaden och nöjer fig klokt att säsom en levande hand frå bat: om händelierna, utan att af dem begära ven personliga bragdens mera tillfälliga utmärkelse. (FIrts