Norrländska Korrespondenten – 11 november 1857, sida 3

Från gem och föräldrar du fjerran och kild Jbland främlingar kastad war; Ej smekte dig modren, så ömsiat och mild Ej du egde en älskad far. Härnere ej dröder, ej wänner du såg, Derföre beständigt war riktad din häg Emot höjden. Bland of war din plats ganska ringa och läg, Du ej pryddes af gods och gul, Dock greps jag af swindel, när ofta jag såg Dig högt upp öfwer jordens mull; Men målet din längtande ande nu hann Och friden i Allfadrens armar du fann Efter döden. Sof derföre i ro wid den ensliga wik, Jfrån oro och sorger fri. För den höge och läge, för fattig och rik Skall till slut der en bopad dock bli. Hur än wi förskingras kring jordklotets rund Wi mötas att swara, en Hwar för fitt pund, Inför domen,