Norrländska Korrespondenten – 11 november 1857, sida 2

3nn RISET ESS När majorens följeslagare märkte att kapitenen ide hade någon sekundant (strids-wittne) med sig, erbjöd sig en af dem att wara det. Min herre — swarade engelsmans nen — jag tackar er förbindligt; men jag behöfwer intet diträde. Jag Har min betjent med mig, oc faller jag, få wet han hwad som skall göras. J ären alle officerare och tillhören en ara e, fom jag högaktar. Hr major, om ni ide bar någon pistol, fom är utmärft, få war god och wälj en af mina! Han ropade på betjenten, fom bar ett prydligt litet fhstull under armen. Ka pitenen öppnade det: på purvursammet blirtrade der fyra stätliga pistoler. Mar joren tackade och fade, att han war wan med fina egna. Han war emedlertid oc wanligt allwarsam och högtidlig. Sådan hade ännu ingen fett honom. Fremlin. gens sätt att wara hade bragt honom ur bang fattning. J det öppna, ärliga, trygga ansigtet stod majorens död tecknad. Pistolerna laddades; femton steg afmattes. Enhwar stod redan på sin plats. Min herre — fade majorens fefun dant till kapitenen — 7Ni år den föros