Norrländska Korrespondenten – 7 november 1857, sida 3

Bland nya gäster, fom efterhand inträdde, sigs major L., ryktbar i orten för fin oförskämdyet och fina kitsliga mar rår. Hans fed war nemligen att gäckas med alla fom han rakade, och hwarje för nuftig man, fom fände honom, gfd all. tid ur wägen för honom, för att slippa hans stickord men derpå wanligen foljan. de ordwexlingen oc) obehag. Med bo: nom följde flera yngre officerare. Majoren war denna qwäll wid serdeles godt lynne, och så snart han sätt sigte på Den odekanta lilla swarta mannen, nåude han fig bakom dennes stol och gjorDe några grimaser, och under det han latsade fig wilia putsa ljuset, wid bhwil fer den swartklädde fatt oc läste, utsläckte ban Det helt behandigt, under ett bifalsskratt af de öfrige officerarne. Den swartklädde steg upp, påtände sitt ljus, satte fig åter och laste widare, utan ett ord eller en åtböro af förtrytelse. Nu trodde fig majoren känna fin man, oc att han fritt kunde retas med denne. God afton, lilla ffolmäparel — fade ban, och radte främlingen högtidligt hans den i det han på samma gang slog ter: pipan ur dennes mun, — Gosse hör