Norrländska Korrespondenten – 7 november 1857, sida 2

ter mynträkning i handel och wandel. Det är ju så lätt. att fönderdela en rifsdaler i hundrade delar. Det fen wäl få wara; men nu är swenska allmänbeten, en gång för alla, wan wid den gamla räkningen och der kostar ide få liten möda, att sedan måns ja fig wid den nya. mRifmMmäl, fade jag. måtte det ej i wår tid bli kinfigare, ån i morfars tid, då man lade bort räfningen af öre, das ler och plåt, för att hälla fig wid rifödaler, skillingar och runstycken. Och sedan — den besynnerligheten, att hafwa twens ne slags mynt, riksgålds och banka. Ru fins ej ... eller rättare, kommer ej att finnas mer ån ett enda, och det kallas riksmynt. Nej, nog år förändringen med myntet en ren wälgerning. wefsfom allt annat nyhetsmakeri, mes nar du, saäste den gamle. Du prisar wäl äfwen den högtflygande idsen, att man skall begåra en tum grädda, och en ref, eller stäng tyg. Anamma mig jag någonsin, i all min dar, har befattat mig med någon annan ref, än merref, eller fåftat mig wid, w. s. brytt mig om att observera något slags stäng, och wäl