Norrländska Korrespondenten – 4 november 1857, sida 3

Prata ide om det! afbröt den gam, le. Mufit och målarkonst wet man nog parlera om, od) man lätsar äfwen wara deras nitiska dyrkare Men ser du, min käre Ludvig; — i min ungdom war det icke så mänga, som profanerade de sköna konsterna såsom nu är fallet. Satte en ung dam sig då till klaveret — ty då funnos inga pianos — så spelade hon, fan regera mig, så att det kläckte till i bjertat på en och sjöng så, att tårarne kommo en i ögonen. Men inte war det sädant krimskrams och otyg, fom man nu får höra spelas oc sjungas, då wir tuoserna tro fig uppfylla allan råttfärs dighet om de låta den ena handen fåar fa den andra upp och ned öfmer flaviar turen, hwaremot sängare och sängerskor tjusa aldra mest, då de bara rikligt spär-. ra upp gapet och strika a a al tills de bli kolblå i synen, — OM den flod af musik, sedan, hwaraf wi fördränkas och fom hotar med ett total öfwerswämning af allt sundt förnuft och all högre smak! .. (Foris.)