Norrländska Korrespondenten – 4 november 1857, sida 3

bara! ... är det ide wackert, det bär? — Sådana mynt prada de på folk. Man fan knappt fe dem förutan mifroffop, oc jag will wäl fråga Gud och hela werl: den, hur en stackars bonde med fina klumviga händer, eller en förfrusen mång. lerska, fiskblöterska, eller något dylikt, de der, fom sitta vå torget hela dagen, skola bära fig åt wid handterandet af sådana fördömda pickelhäringar, fom den här femskillingen? Det är ju en miniatyrslant — försilfradt nonsens. Och morfar framkastade med förakt af de nu ukomna tioörena till det jörnbors vet, wid hwilfet jag stod. Fet är ett tioöreftyde, fade jag lugnt. Fa wäl, ett tioörestycke; men tyder du att det är pengar, det der? ... Cl ler skola ide pengar wara gjorda för mes nige man, få wål fom för de förnåma? .. ffola de wara gjorda endast för hofda. mernas mjölfhwita fingrar? Men, min söta morfar, ide har ja; myntat de nya pengarna; ide heller ha jag gifwit klaven till den sista myntför ändringen.