Norrländska Korrespondenten – 4 november 1857, sida 2

ÅJfwarson skall brinna! (ur Hyrkuskens berättelser i Jllustrerad Tidning) (Fortsätining fr. föreg. N:o.) Så föryaller det fig oså. Wissa qwins nor, seende fig öfwergifna, rycka ur fin älskares armar sin riwal och döda henne, hwarefter de fly antingen upp på scha wotten, eller ned i grafwen. Det ligger i deras brott onefligen något af en sub lim passion fom inwerkar på den menfts liga rättwisan. Andra deremot lida i tysthet, döende men resignerande, glöms mande intet, men förlåtande allt ända in i fika stunden. Detta är den sanna oegennyttiga kärleken, den stolta kärleken fom tefwer af sitt bjertas får och Mlutli gen dör deraf. Men det finnes afwen sådana, fom hwarken äga de förres för: måga att genom hämnd döfwa fin sorg, eller de sednares att genom resignation och försoning rena densamma, utan dere före öfwerlemna sig åt förtwiflans furier, fom swånga omkring med fina offer och