mA AO-AA2d Deras lucida interwalla blefwo ett plus mer i deruas elände. Sör mig den tjenften att fråga hwar mamsell Alm fitter? hwiskade mig pro sten i örat. Jag frågade söreständerskan, hwilfen ledsagade op, och bon förde of; till ett rum i somma korridor. Jag trädde in i kammaren. Prosten stannade utanför, men som dörren stod på glant, kunde han likwäl se huf vudpersonen derinne. Jfwarson skall brinna! Jfwarson skall brinra! ljod emot oss en qwinnas entoniga röst. Hon som yttrade dessa ord, kunde ej wara öfwer 30 är och hon stod midt på golfwet, stirrande på en oc jamma punkt af wågen midt emot. Skymningen hins drade mig från att uppfatta alla hennes anletsdrag, men, ehuru bleta och utmerglade förefollo de mig likwal ide motbju: dande. Jag stallde några frågor till henne, men på alla följde jamma swar och utan att hennes ställning vubbades: Ifwarfon ffall brinna! Jfwarson skall brinna! På samma ställe har hon stätt i når ra tio år, upplyste förestånderstan, och