fram, fingo wederbörligt tillständ att ins träda och färdades till fots den wägen fom uppför bergetr enkom leder till där huset. Det år i en af de öfre wåningarna man inkommer från gården och åt hwilken de äfwen hafwa sina fönster, ty huset, bygdt utefter bergwäggen, följer denna neråt till def der moter och ffölr jes af salisiöns oroliga wågor. Det följ aktligen flera smala trappor man har att nedstiga, flera mörka korridorer att ger nomwandra, innan man kommer till de första eller nedersta wåningarna med ut sigt ät sjön och hwilka debos af de Hör sta dårarna, ungefar sasom fallet under: stundom är i den s. k. kloka werlden. Emellertid ju djupare man fommer, desio djupare blir eländet, desto widare siranet från cellerna, desto hemskare de ansigten som grinande titta ut genom dörrgluggarna, — det är ett werkligt nedkigans De till de fördömdas qwal. Sjelfwa byggnaden, äfwen om man ej kunde def be siammelse, skulle förefalla en dyster, ute fart såsom den är for wägornas wilda gny och nordanwindens skarpa ilar samt stängd från söderns warmare luft oc solens lifwande ljus af det berg, wid