ÅJfwarson skall brinna! (ur Hyrkuskens berättelser i Jllustrerad Tidning) CEa eftermiddag sommartiden, inkom på wårt fontor en prestman, begärande ett åfdon för at skjussa honom till Dans wiks därhus. Det war en medelälders man af wackert utseende och hög kroppsbyggnad, tydligen från landsbygden, att döma både af hans brunstekta hy och målföre. Jag kallade honom för herr proften, och han syntes wan wid den titeln. Han önskade helst ect enbetsäkdon fåfom warande biligare ech pwiliet äfs wen fanns att tillga. Som jag länge önskat bese ifrågawarande näste för den bittraste af lifwets olyckor, tillbjöd jag mig sjelf att föra honom, hwillet tilbud ban med nöje tycktes antaga, Wi foro, men mänga ord werlades icke oss emellan, och ju mera wi närmade oss Danwiken, desto slutnare och dystrare blef den resande. — Andtligen hunno wi