Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1857, sida 2

gamle Jonathan irodde fin herre wara från förständet, hwilket likwäl ej hindras de honom att göra fitt inträde med fin wanliga afmätta gång och fom wanligt stanna wid dörren utan att yttra ect ord. — Jag undrar juft hwarför den guns stig herren ej behagar infinna fig då jag ringer? fade mr Witherington håfe tigt. — Jag är här, fir, swarade Jonathan högtidligt. — Nä ändtligenl men fördöme er! — ni kommer fom om ni blott wore en ande af en taffeltäckare! Kan ni giesa hwem fom kommer hit, Jonathan? — Nej, det fan jag ej, fir. — Men jag tan! — Mi bhögtidlige, gamle — —! Edward kommer Hit! — Kommer genast hem! — Skall han hafwa sitt gamla rum, sir? frägade den orubblige taffeltäckaren. — Rejl den bästa sängkammaren! Han är ju gift Jonathan — han har blifwit kapten! — Kapten Templemore! — Jaså, sir. — Och han har funnit reda på fin bros der, Jonathan; sin twillingdroder.