Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1857, sida 2

Detta blir werkligen en sak fors rör al mänt wäl, amiral, och jag år säker på att han förtjenar det. — Det gör jag med, Manly, oh för att wisa, att det warit min tanke, fome mer mr Hardiey här med den i hand och det behöfs blott en liten smäsak att göra den fullständig. — Hwilket jag förmodar wara er uns derskrift, amiral, fwarade kapten Manly, tagande en penna med bläck uti oc) öfr werlemnade den till amiralen. — Rätt gissadt! fade amiralen, tecknande sitt namn wid nedra ändan af papperet; och nu behöfwer den ej det. Kapten Templemore, jag önskar er lycka. Edward gjorde en diup bugning, mes dan hans lifwade ansigte angaf hans tillfredsställelse. A Jag kan ej lemna fullmakten, ami: ral, fade Francisco å fin sida, framlemnande ett papper, men jag kan lemna upplysningar — oc ni skall finna dem ej obetydliga, ty skatten tyckes wara af stort wärde. — Wid Gud, Manly, ni måste lyfta ankar i dagningen! utropade amiralen. Här finnes tilrädligt att lasta en slup