Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1857, sida 2

Edward och Francisco, fom utbytt nå gro få ord med hwarandra, stlodo nu sida wid sida. — Mylord, sade Edward Templemore, fången bifaller att paketet öppnas. — Jag gör det, fade Francisco forge ligt, ehuru jag hoppas blott liter af dess inneyäll. Ack! nu då jag har allt att lefwa för — nu då jag fäster mig wid lifwet, känner jag fom, hwarje hopp wore gången Underwerkens tid är förbi, och intet utom piratkaptenens äteruppträdande ur grafwen kan bewisa min oskuld. — Han äterwänder frän grafwen att bewisa din oskuld, Francisco! sade en djup ihälig stämma, fom fom hela för samlingen att studsa, och framförallt Hawkyurst och de öfrige fängarne, hwil fas ansigten wanställdes af fruktan och fasa då Cains jättelika form steg in i wittnenas dänk. — Men det war ej mer samme man wi bestrifwit i början af denna berråttelse; hans skägg hade blifwu bortrafadt och han war blek, och afmagrad. De insjunkna ögonen, den ihåliga kinden oh en fort hosta, fom afbröt hang tal, ut wisade att hans dagar ledo nära sitt lut.