Norrländska Korrespondenten – 14 oktober 1857, sida 3

fatta sidan af rummet eller derigenom ut: gått, är att antaga, det minst tvenne personer föröfwat wåldet, serdeles fom samtidigheten af slagets utdelande och skottets afskjutande warit ögonblicklig. Samma afton föröfwades, inom samma by, jemwäl en annan missgerning i det att Bonden Eric Broman lömskt öfwer fölls i granstapet af sitt hem och något misshandlades. Misshandlingen slutade dock wid erhållande af nägra lindrigare slag och sönderrifwande af Bromans wäst, i anscende till rädsla för ljudet of en anse kommande person. Desse brott, till hwars upptäckande ingen utsigt finnes, skola war ra begångna derföre, att Per Danielsson och Broman ansetts wara angifware uti åtskillige of de mål, fom wid detta års Höste-Ting förekommit mot personer, ins om Rogsta socken, för oloflig urskänkning af starfa drycker. Per Danielsson och Broman woro icke angifware; hwadan af: sigten med dessa ulldeagelser torde warit att söka qwafwa den medwerkan, som kan wara an påräkna af communen för lön: krögares upptådande, ett förhallande, fom wisar nodwåndigheten af wackande och underhållande af denna communal-anda. Nybom. Din lyras slag ett kraftigt genljud finner Uti hvart manligt och hvart qvinligt bröst Och Gudaanden inom dig som brinner För mensklighetens vår och för dess höst, Hur väcker hanej slocknad själskraft åter Och tänder lifvets eld i kolnad dygd Hur ler ej han och tröstar och förlåler, Och ger åt svagheten sitt säkra skygd Hur lider han ej ömt med den som lider Af hjertats lust — ej till det yttre blott Och gjuter balsam i hvart sår som svider Och kämpar trofast för allt skönt och godt! När lifvets många små bekymmer Af meneskan gjort en stostets usle träl Och modet viker bort och rymmer Sin kos ifrån den stackars svages själ — Då är det hon, den sköna skaldegåfvan Som helar lifvets brustna harmoni Och sjelf ett barn, en del af Gud der ofvan Ingjuter ökad lifskraft deruti. En sjelfvisk verld af menskan ofta danan Ett hopkrymt själlöstting — ett smyckadt stoft Med bjällra på — en narr som icke anar En blommas värde af dess frisha doft; ÄHAA FTA