Norrländska Korrespondenten – 14 oktober 1857, sida 2

fon! Lofwad ware Gud att jag ej är det. Sannt är att jag på ett oförklare ligt sätt warit fästad wid honom och i hans makt. Innan han dog öfwerlemnade han ät mig ett paket, som skulle underrätta mig om hwilfen jag år, men jag har förlorat det oc) djupt fänner jag förlusten. En wisshet erhöll jag af honom som de wilja kalla min fader, att han med sin egen hand dödat — fegt dödat min moder. Franciscos tal afdröts här af en djup, qwalfull weklagan, fom fom hela för: samlingen att fludsa. Det war nu full: komligt mörkt och domaren befallde att sessionssolen stulle upplysas innan för: swaret fortsattes. De närwarandesd otis lighet och ängslan uttryckte fig i lågt mummel, tills ljusen infördes, då domarens: tyftnad, ästadkom ögonblicklig ätlydnad och fången befalldes forifara. Francisco fortsatte derefter sitt förswar, börjande med fina tidigaste barndoms: minnen. Efter fom han lifwades af sitt ämne, blef han wältaligare; hans före. drag blef kraftigt, utan öfwerspånning, och den bleke och blygsamme ynglingen blef en inspirerad talare. Han genoms