smält guld, kastade ett matt dystert sken på den anklagades trotsigt milda anletsdrag. Hawkhurst hade talat obehindradt och med ett uttryck af sanning i it fin fvåfs wa röst, fom gjort introck på hans åhö rare, hwilket intryd ingalunda minskats af de tillfälliga eder, hwarmed hans tal pryddes, men fom wi uteslutit, och hot få tydtes yttrade mer till bestyrkande af hans sannfärdighet än som hädelse. Wi hafwa sagt att då han slutade, herrskade en djup wstnad od) bland aftonens fig allt djupare sänkande skuggor begynte de närwarande att känna den rätta betydelsen af det förfärliga dra. ma de hade framför fig, hwari få måns ga warelsers lif berodde af det enda ordet ffyldig. Denna pinsamma tyfte nad bröts slurligen af en qwäfd, qwinlig snyftining; men hwarifrån den fom funs de man i anseende till dunklet ej urftil: ja. Denna så owäntade klagan — ty hwem af det swagare könet kunde wåäl wara der, fom kände fig i denna för. twiflade mans öde? — rörde ahörarnes hjertan och wäcte de första menskliga känslor hos dem, fom ej hyst annat än hat emot fängarne.