Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1857, sida 2

wit ditlockade af rycktet om sjöröfwarnes missgerningar. Mänga af dem fom blifwit fårade wid anfallet på Don Cumanas egendom och sedermera tillfängatogos hade dödt i fängelset; men dock woro ännu foratiofem wid lif som blifwit ställda inför skranket, oc deras pitoreska drägter, skäggiga an sigten och begångna grymheter, wäckte hos de närwarande en känsla af ängslan blandad med harm och afsky. Twä af de yngsta bland dem hade tillätits att blifwa fungåwittnen. De bade blott warit ombord på Häms naren nägra månader, men deras wittnesmåäl om massafern af besättningarne vå tre Westindiefjarare och anfallet på Don Cumanas egendom war fullt tillväcdligt att fålla de öfrige. Läng tid ätgick naturligtwis att genom: gå de wanliga rättegängsformerna, att upprepa pirurerna wid derus namn och att uppstrifwa ofwannämnde måns wit nesmål. Det war långt lidet På dagen dä protokollet uppläfteå för de anklagade och de tillfrägade om de hade något att anföra till sut förswar. Frågan uppree: pades af domaren, då Hawkyurst fram