— Gripen honom gossar! fade Edward pefande på Hawkhurst med wenstra han: den, och med swärdet riktadt mot Frans ciscos bröst tillade han: detta offer är mitt! Men hwilka hans afsigter än måtte warit, blefwo de omintetgjorde af Clara fom under utrop af: Min Edward! sprang i hans armar och afswimmade. Sjömännen, som hade försäkrat sig om Hawkyurst, sågo på denna scen med häpen förwåning, emedan Edward med blandade känslor af otålighet och tvif wel afwaktade Claras återkommande till sans, för att af hennes läppar höra förs säkran att han misstagit sig, och allt emellanät wändande sig till Frarcisco som höll på att återhemta sig. Under detta plägsamma uppehäll, hade Hawfhurst blifwit bunden och nödgad nedsätta sig på stranden. — Eoward! älskade Edward! fade Clara slutligen, med matt röst, smygande sig närmare intill honom. År jag således räddad genom dig? Edward hörde hennes ord, men hans swartsjuka hade ej ännu lagt sig. — Hwem är det, Clara? sade han strängt.