Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1857, sida 2

— Friska tag, mina gossar! Ro pä, fom om det gällde edra lif! Giggen war ett halft dussin årtag från land och Clara, utan att ana något ondt, bade ljust tagit paketet från Frans ciscos bröst, då Hawkhurst framträdde bafifrän De klippor fom åtskiljde de twå små wikarne. Francisco hade nu nägorlunda äterhemtat sig, och rusade, wid Hawkhursts äsyn, upp för att fatta fin musköt; men innan han hunnit werkställa detta, hade denne kommit honom inpå lifwet och en fort men dödlig kamp följ de, hwilken snart skulle slutat olyckligt för Francisco, som af sin motständares större styrka trycktee till marken, der han höll på att strypas af Hawkhurst, som tillsatte hans halsduk så hårdt att han börjat swartna i ansigtet, och owilkorligen skulle struit med, oaktadt alla Ela: ras rop och bemödanden att frälsa ho nom, så wida båten ej nu landat, och Edward lik en ursinnig tiger rusat på Hawkyurst, kastade honom baklänges och sargat hans handlof så länge med sitt swärd tills han fläppte sitt tag om Frans cisco och började kämpa för sitt eget för: swar.