gga på bara halmen. Sonen uppselte ene e twå uslaste han egde, och befallte fin stö o.årige fon, att bära dem till hofpitalet jer l gubben. Med förundran mårfte far ren att gossen wid bortgåendet undan Up ömde ett af lakanen. Hwarföre gör du ro å2 frågade han sonen. Jo för fram: oc iden, swarade gossen, når också jag en Ira ång skall frida dig på hospitalet, far. i Hwad lära wi häraf? Hedra din fas er oc din moder, på det dig må wäl gå. (G. L. T.) IM Penningens resa. n yder få. penningen år en wandrin gsman och en stälm den fom förhåller hans resa. Wåra landsmän låta honom odfå fara få fort han kommer, och sjunga med fru Lenngren: Hör sanningen Ge luft at penninhen, Det är ett gammalt swenskt orspråk : Än är du ide fjuf, Låt kamma din peruk. Penningens besök i Swerige ha alltid war rit korta, och han har alltid haft brådtom att fomma fin wåg. De högre llasserna ha först tagit lån, användt dem till får fånga och odetänsamma företag. Deri: genom ha penningarne wandrat utt deras hander till den arbetsamma och fparfams ma allmogen, fom odså slutligen, förledd af dåliga erempel, börjat lefwa öfwer fina I tillgångar, hwarigenom penningen fortsatt fin resa ull utlänningen mot utbyte af lyx artillar och skräp, leksafer och konfekit. Snart finnes det ej en rangerad student, fom går utan lac och sigill, för att i hwarje stund funna strifwa en revers ellet bor I gensförbendelse. Når bondpojkarne uti follskolorna lart fig skrifwa, blit ofta förr sta för söket att författa en cesfionsansökan eller lösörefötsaljning, och pigornas första försök att skrifwa ett tärletsbref. Så länge wårt lynne och nationalkarakter ej bli förs båttrade, få hjelpa inga län, ty wi äro rent borttofade af flård och fäfäånga, och ingen skilling trifwes i wåra fickor; den will bara ut och fin wåg. SÅ fnart ett par bekanta personer råkas, straxt bär det saf till källaren för att åta, dricka, supa att bjuda, hwilfa bjudningar gå i turlae ! get omkring och slutar ofta med revers9 skrifning fen penningarne rest sin kos. . Det anses snart sagt för en ren skam att a lefwa måttligt och hushällsakigt; pennins gen år en wandringaman och ffålm den, fom hindrar hans resa, heter det, alltsa depenserar hwarje handelserpedit som han (ti wore grossör, och pigan will ej wara fåmt re ån fin matmor. Filjden blir derföre ax I ofta att grossören blir handelserpedit och tt frun blir piga; det blir jemnlikhet och flånds: tt cirkulation; penningen wandrar hän den . , n dAA 665