1I1) ( 11 H.) 4 mkkii: heten, och wi nötgas bela lifwet igenom I frypa till korset och be om ursäft ifall ni gjort någ got dumt. Som detta ofta nog intråffar, och wi dertill ligga och sofwa bort en god del af wårt luf så följer deraf att wått framåtgaende icke fan blifva obetydligt. Man lårer of i barndomen att snvta näsan, till föorwärfwande of den nåödiga savoir fom erfordras för att framtdelee lunna snyta en winst. Wi lefa fom barn med wåta dockor och fåpphastar, och fort. fara som gamla att rida hwa: och en sin fåpphäst. Wi gå i siolan för nyttans skull, men längta derunder efter der man: uga nöjet att få gå i borgen och på fref taklet. Wi mera widare och liaga wid akademien, wi lemna den och ligga i affå rer. Wi teckna med urmärkt högaktning fastän det tecknar fig tl proc Wi sinuera wåra angelagen beter ech förafta insinuationer Wi förja de doda och jer, ja för wår uttiomst. IN o hysa bus och jord och fålja of sjelfwe. Wi stige oss hustru och Hålla hus, men hama redan långe hållu måtregfer och tOningår. Ru äro wi mogna art fu tv ofommt töct och stifta lagar, tjena faun och må va wänner. Wi blifwa s.örre man och fortfara att wara ima nanaty Wi ådagalängga droderilubet pero att wara bror med hela wertten. Wi åro enthusiaster för friheten och bluwa hut och hållet beroende af wårt twane. Wi ifra för jerml.fhet, men fe o. 2t: : art wi få förbättting i Miarafterv mL gå om la i förfan, men för ereueblets full, och tro på wär religion, bwars fanningar svt aldrig begrundadt. Wi udviostra wåra barn till jamma barneligyectec hwatrfor wi sjelfwe lefwa, och inhemta wår alderd 7 NIE Yr 0 )Bi Hi. II i wishet först af wår dåliga mane. Sådant år wårt menskelga sträåfwande fom gifwer of omen stiig: utt göra. åle tan glömma wi derunder w:9 glada mid dagar att, om stefen år gor, be om en en portion tifl, men sergatu fom osiast att be wår Herre om dagligt bröd. Hwar wi wanligast glömma bort ar att hafwa syndaräkningen i ordnina på sförfallodagen, den dagen nemligen då wi fadka från. — H warjeahanda. En Köpmans råd till fin Dotter. Barn! om du mill skänka em man ditt hjerta, få detänk framsör allt, att hwad du bortskänker, det år forloradt; vu fan aldrig derför beräkna något hwarken 1ins komsster eller utgifter. Se dig derföre wål före, att når du bortskänler ditt hjerta, du får ett annat igen. En hufwudsak wid er vigt åktenskap är, att mannen sjelf förs:ar att addera, och ide dertill behöfwer hjelp af sin swårfadet; ty det blir snart slut med föråterare nes addition, om barnen lågga fia för mycket på sudtraktion. Och om någon icke kjänner de första grunderna af mul tiplikation, få skall snart i åktenskapet uppe komma en division, hwilken allt för ofta stall bilda ett bråäk, hwars nämnare år domstolen oh hwars räljare år den av ma qwinnan med fitt brustna hjerta. Som flida war på din wakt mot fal. ska privatbanisedlar, med hwilka man of ta will betala dig, de äro ofta swåra att skilja från de äkta, och ofta först då, når aAavnittot ar aifwet och heftalaren är kharta