Norrländska Korrespondenten – 30 september 1857, sida 3

detta lilla segel flög hon undan för winden. Cain slod på bogsprötet gifwande befallningar ät rorsmannen. Flere gånger strapade de mot klipporna och otewo åter klara från dem. Spiror utfastaded i släptäg after om henne och alla medel anwändes att stoppa hennes skyndsamhet. Deras enda ledning, woro de wåltjamma bränningarne på hwardera sidan om dem. — Hwarför skulle ej Hawkhurst lotsa oss, fom har få noga reda på passagenfade högbätsmannen till dem fom woro honom närmast på skanser. — Wisst skall han det; låt of bafwa honom hit upp, ropade flere af besättningen, medan några af dem gingo ned att sätta deras afsigt i werkställighet. Jnom en minut syntes det äter, förande Hawkhurst med fig, fom ej gjorde något motständ od på befättningens begäran, att ban skulle lotsa dem, med föld swarade: — Och om jag ej will? Fortsy