Norrländska Korrespondenten – 30 september 1857, sida 3

fade fig för mig förliden natt, med sorg-x ligt medlidande uttryck i sitt milda anlete, och winkade mig med handen att följa fig. Gud ware tad! Hon fåg ej pi mig. längre få fom hon gjort i många år. Francisco gaf ej något swar och Cain försjönk åter i fina betraktelser, tills ban efter en liten flund uppfteg och tagande fram ett litet pafet ur en af lådorna, lade Det i Franciscos händer. — Bewara det, sade piratkaptenen; skulle någon olycka hända mig, skall det underrätta er hwem er moder war, oc upplysa er om de ställen jag har mina skatter nedgräfda. Jag gifwer er allt, Francisce. Det har oredligt blifwit förwärfwadt, men ni är ej den brotisliga parten oc det finnes ingen fom fan äberopa det såsom sitt. Swara mig ej nu, utan bewara blott paketet wäl. — Jag kan föga inse hwad nytta det fan göra mig, swarade Francisco. Skall jag ej om jag lefwer anses fom en fjöröfware? — Nej, nej; ni fon bewisa motfattsen. Jag hyser mina twifwel; men ske Guds wilja!