Norrländska Korrespondenten – 30 september 1857, sida 2

som för någon tid tillbaka skulle hafwa förorsakat honom det största nöje, men hwilken han nu wille uppoffra allt för att undwika, och kunna skiljas från del: tagarne i hans brott utan att behöfwa spilla mera blod. Francisco war lika bekymrad öfwer detta olyckliga famman: träffande, men ej ett ord utbörs härom mellan honom och piratkaptenen få lenge de woro vå däck. Klockan war omkring nio, då, sedan de utan hinder passerat halfwa kanalen, Cain befallde att läta ankaret gå och nedsände folfet till fin frufost. Francis: co gick ned i kajutan och böll på att före klara deras belägenhet för Clara, då Cain inträdde. Han kastade fig på soffan och tycktes försänkt i djup oc) dyster bee grundning. — Hwad ärnar ni göra? fade Frans cisco. — Jag wet ej; jag will ej sjelf ber stämma, Francisco. Skulle jag följa mitt eget omdöme låte jag troligen skonerten förblifwa der jan är. De funna blott anfalla i båtarna och i få fall hyser jag ingen fruktan, hwaremot om wi fortfäte ta wår kurs utan att förswara passagen,