Norrländska Korrespondenten – 19 september 1857, sida 3

—— — Ni är i frihet igen, fer jag, jade Hawkhurst hänande. — J alla fal är det ej er jag bar att tacka hwarken för den eter lifwet, swarade Francisco. — Deri har ni fullkomligt sannt, men jag tror iag bar att tacka ev för denna kulan i min skuldra. — Det har ni, sworade Francisco kallt. — Och war säker på ott skulden skall blifwa ätertald med ränta. — Derom twiflar jag ej. i fall det wore i er makt; men jag fruktar er ei. J detsamma Francisco gaf detta swar, fom faptenen uppför stegen oh Ham hurst wånde fig om och gick för ut. — Denne man har något ondt i sinnet, Francisco, sade kaptenen med sänkt röst. Jag wet knappt på hvilken jag fan lita, men han måste waftas. Han har på någon tid sökt fålla fig in med besättningen; ej för att det synnerligen gör något, blott han förhåller sig stilla ännu få länge; ty till befälet år ban hjerte ligt wälkommen, blott han ej will till: wälla fig det alltför snart, ty då — (Fores.)