Norrländska Korrespondenten – 16 september 1857, sida 2

LA: SA 22 — —— AN JTEY nt 4 Na — Det gläder mig att böra det wid öfwerjäfwa ert laglösa lif, men dela er riketom — det kan jag ej; t; buvu har den blifwit wunnen? — Jag fon ej återställa den, — ö cisco, men jag will göra godt ued den. Det will jag werfligen. Jag will ängro, och Åter franräcktes handen, Fraucisco tockade. — Jag pör bet, — få sannt gud mig hjelpe! Jag Ångrar mid, Fronciåco. ros pade Cain. — Dö jag, fom kristen, förlåter er allt, swarade Frarcisco, fattande den framrädta handen. Ma gud oc förta ta er! — Amenl! tillade Cain högtidligt, döb jande siit ansigte i händerne. 3 denna stäuning fördief hin några minuter, medan Francisco beiraftade honam under tysnud, oc då till slut bin terua bortog.. ht do till Franciscos forwåning tårar I hang eon Den Ur ge mannen wäntade nu ej längre på att hauden skulle rackas honom, utan gående fram till taptenen, fattade han hans hand och trycte den mwarmwt DÖ Gud walsigae er, gosse! gud mil: