öfwer er förlust, sade Cian framräckande sin hand. Francisco lade armarna i kors utan att swara. — ÄAr ni då så oförsonlig, ni wet jag talar sanning. — Jag tror ni säger sanning, kapten Cain; ty ni år för oförskräckt att ljuga oc) hwad mig b-tråffar har ni all den förlåtelse ni fan önska; men jag fan ej ewottaga er hand — cj heller hafwa wi ännu uppgjort wår råfning med bhwars andra. — Hwad fordrar ni då widare? Kunna wi ej blifwa wänner igen? Jag bes går ej att ni skall qwardlifwa ombord, Ni har frihet att gå hwart ni behagar. Kom Francisco, råd mig er hand och lät oss glömma det framfarna. — Fatta den hand som är ffäckad af min modas blod! — Aldrig! — Ej få, mid Gudl utropade Cain. Nej, få usel bar jag ej warit. I wre desmod slog ja ev moder, jag medger det. (Foris.)