Norrländska Korrespondenten – 12 september 1857, sida 2

sattes på skonerten och då der dogades funde Spaniorerna ännu warsna henne långt norrut. Den öfwertogelsen spridde fig omkring i stonerten att Francisco warit orsaken till deras nederlag, hwilket ej heller fafnade grund, då Syaniorerna ej skulle warit få wål beredda om han ej igenfänt dem, och han blef derföre för De flefte ett föremål för bittert hat och de gladde sig på förhand åt hans dödsdom, ywartill de anfigo hang närwarande fängslande blott fom en förelöpare. — Tyst, Massa Francisco! fade en låg röst bredwid det ställe der denne satt på en kista, och då han wände sig om fick han se sin gamla wän, kronmannen. — ya, Pompejus! år ni ännu alla ombord? fade Francisco. — Alla! nej, swarade mannen, ffa fande sitt hufwud, fomliga dö — fomli ga gå fin wåg — blott fara kronmän qwar. Massa Francisco huru mi fomma tillsafa igen? Alla tro er wara död. Jag saga nej, ej död — hafwa trolldom med sig — hafwa bok. — Om den war mitt skyddsmedel, har jag den ännu, swarade Francisco