femtio alnars afstånd mellan hwarje, för att gifwa signal om bätarnes annalfande. Klockan war omkring tio på aftonen, då Francisco och Diego steg ned på stegen, för att fe till utposterna. — Senor, fade Diego, då de tillfamsmans stodo wid stranden, wid hwilken tid tror ni de bofwarne wilja göra sitt försök? — Det är swårt att säga. Om fam. ma man för befälet, som när jag war ombord på henne, kommer det ej att ske, förrän sedan mänan gått ned, som ej blir förr ån efter midnatt; men om nås gon annan har maften, torde de ej wara få förfigtiga. — Heliga moder! har ni warit oms bord på detta fartyg, fenor? — Ja, Diego, oh en lång tid tid, ehuru ej af fri wilja. Hade jag ej wiftats ombord, fule jag ej igenkändt benne. ; — Sannt, fenor, och wi ha säledes orsak art tacka helgonen för det ni warit en pirat. — Jag hoppas att sag aldrig war bet, Diego, swarade Francisco leende, men jag har warit wittne till gräglige