beter, begagnade ombord på detta skepv, wid minnet hwaraf mur blod ännu stelnar. Wir fördrifwa tiden, omtalade nu Francisco för Diego manga rysliga fee ner han bewittnat ombord på Hämnaren, och han war just i midten af en berättelse, Då ett stott lossades af den yttersta skildtwakten. — Hör, Diego! Skott efter skott, kommande allt nårmare dem, gåfwo signal am båtarne stondsamt nalkades. Jnom några minuter anlände karlarne med den underrättelsen, att röfrarne rodde uppför firöme men i tre båtar och blott woro en knapp fjerdedels mil från landningestället. — Diego, gå till huset med dessa mån och fe till att allt är redo, fade Francisco. Jag stall dröja här ännu en stund, men låt ingen skjuta, förrån jag återkommit. Diego och de ardra aflägsnade fig och Francisco war lemnad ensam på siranden. (Forts)