Norrländska Korrespondenten – 5 september 1857, sida 2

att wata gällande. De jörra binda Bwars je främmande trogbefånnare wid en före samling; de sednare lemna en hwar rät tighet, att ställa fig utom kyrkan, utan bestämda grunder för dess nya förhållans den till samhället. De förra lemna or dets predifande uteslutande åt ett ordent ligen kalladt presterskap, bwilfet uti aflagda prof och embets-ed lemnar åtminstone någon borgen för den rena lärans toltande och ett wärdigt uppfollande af def fall. De sednare lemna detta ords öppna förklarande, utan ens möjlighet af kontroll, åt en hwar, vå en tid då man fer sekterismens apostlar, bewisiigen hyllande mot wår fåra stridande satser, resa ikring i landet att förbrylla de lättrogne, de fwar gare, och mot hwilkas predikande, såsom ofta uppwäckande hat, twedrägt och osämja mom förr fredliga boningar, de sanfade å mången ort nödgals begåra reges ringens skydd, — ett skydd, som ester den nya lagen ej mera flår att lemna. Kunnige, erfarne, redlige och allmänt aftade swenske mån af den rena ewanges (iffa låran hafwa inför konungen fram lagt och tillftyrft detta förflag till lag för swenska folket. Det prisas redan of måns gen, men hafwa de derföre iakttagit tikets sannskyldiga nytta? Samtiden må fritt få döma. Jag bjuder doc till att widga synkretsen och stärka förmågan att i den j intränga, och önskar uppriktigt att dessa herrars förtjenster af säåderneslandet må bli så stora, att deras minnen en gång må i häfderna kunna bära den skuld, hwarmed en owäldig efterwerld möjligen fan i detta asseende fomma att dem belasta. Mine herrar! Eit misstroende till landets regering har aldrig legat i mitt lynne, ty wid begrepvet regering eller strelse har jag städse med förtroende fåst ett wårdande, ett uppe I rätthållande; men då just denna magt i samhället, af tillfälliga belymmer eller jmåre re förwecklingar, anser fig skyldig fram lågga förslag, fom rubba sekelgamsa före hållanden, wid bwiufa den enstilda fom hela nationen, slägte, efter slägte, uppmur it, och på hwlla statens och kyrkans wål och fortkomst ytterst hwila, då måste alla fänslor wika, och ett motständ intrådet lta allwarligt fom gällde det fofterlans dets ära och sjelfständighet: Poststölden. (Forts. jr. N:o 67.) Wid fortsati polisförhör, derwid foreftios nisten Carlson wirhöll sitt erkännande, att hafwa ur postwäskan tillgripit brefpåfars , 2 fas mmm Nas Tarm PP AA