Norrländska Korrespondenten – 2 september 1857, sida 3

mATA —— w.d smältandet, dels tillhörde det egentliga hushalles, till nära em hundrade. Pår lefde Francisco för någon tid ent lugnt och lyckligt lif. Han hade fatt alla Don Cumanss affärer om hand och ansags såsom tillhörande familjen. En morgon di han gid ned iill smälthyttan, för art uppläsa luckorna til de däckade båtar, fom kommit från Jambrano med guldmalm, och hwilka woro tilästa af derwarande uppfyningåman, men hwartil Don Cumanas hade en motywarande nyckel, underrattades han genom en af båtarnes besätening att ett fartyg dagen förut anfrat utanför strömmens mynning, men åter lyftat ankar denna morgon och nu kryssade af och anr. — Troligen från Carthagena och häller på att kryssa fig upp, swarade Fran creco. — Wolga ma diss, om jag tror det, sir, sade Diego. Jag skulle ej alls tänkt på saken; men Giacome oc) Pedro, fom foro ut an fiffa törliden qwäll, hafwa ej hör af sedan; i stället art fom de wonligen plåga, komma hem före minds natten.